Historia:
Maine Coonen är en gammal amerikansk kattras, som fanns
redan i mitten av 1800-talet i staten Maine i nordöstra USA.
Rasens namn har tillkommit på ett speciellt sätt. Befolkningen i Maine
trodde på den tiden att deras långhåriga katter med randiga, välpälsade svansar var resultatet av parning mellan katt
och tvättbjörn. På engelska heter tvättbjörn racoon, varför man kallade
dessa katter Maine Coon.
Intresset för kattutställningar började på 1800-talet.
Maine Coonen var då mycket populär och vann ofta höga utmärkelser. I början
av 1900-talet kom
den då mer exotiska perserkatten till Amerika, och intresset för den
inhemska långhårsrasen avtog. Den höll på att försvinna som raskatt och
användes mest som ladugårdskatt.
En liten grupp hängivna uppfödare i USA lyckades hålla rasen vid liv och
1953 bildades The Maine Cat Club, som höll utställningar uteslutande för
maine coon. Intresset för rasen började att växa igen.
Till Sverige importerades den första Maine Coonen 1986 och den första kullen
föddes 1989.
Maine Coonens utseende
Maine Coonen är en stor katt. Hanarna väger
i regel 5-8 kg men det finns individer som väger upp till 12 kg. Honorna är
oftast något mindre och brukar väga runt 4-6 kg, undantag finns det här med.
Maine Coonen utvecklas långsamt och har
inte växt färdigt förens 3-5 års ålder. Pälsen är halvlång och silkig pga.
detta uppfattar man Maine Coonen som extra stor. Pälsen tovar sig sällan och är
relativt lättskött. Maine Coonen kan ha nästan vilken färg som helst, utom
Choklad, Lila och Siamesmaskad som inte är godkänd
Maine Coon-katten påminner om Norsk Skogkatten i och med
att de har utvecklats på ungefär samma sätt när det gäller miljö och klimat.
Men stora skillnader finns. Huvudet på en Maine Coon är rektangulärt, med en
fyrkantig nos och något böj profil, Skogkatten har rak profil och trekantigt
huvud.
Pälsen på en Maine Coon är mjuk silkesaktig medans skogkatten har en tjock
underpäls och strävare kraftigare överhår.
I sin helhet ska Maine Coonen
vara en kraftfull rektangulär katt
Temperament
Maine Coonen är en snäll jätte. Lugn,
charmig men också lekfull och nyfiken. Ett bra sätt att beskriva Maine
Coonens temperament är ”vänlig”. Den har lätt att komma överens med
andra katter och djur. Det kan självklart finnas undantag, men i
regel är det lätt att ha en Maine Coon tillsammans med andra husdjur.
Ett
roligt särdrag hos Maine Coonen är dess speciella läten. Den säger oftast inte ”mjau” som andra
katter utan snarare ”brrrp” eller ett nästan ”kvittrande” läte. Maine Coonen är en mycket lättsam och
underhållande katt som är okomplicerad och sund i största allmänhet.
En cool katt, trogen sin familj,
ganska hundlik i sitt beteende, väldigt go´!
Det är ganska så vanligt att de har en "favorit"-matte/husse men
de är snälla & trevliga mot alla. De är sociala, snälla katter
som trivs att vara innekatter, de är okomplicerade i sättet och fungerar i
allmänhet bra ihop med hundar.
Många Maine cooner gillar att apportera
olika saker man kastar åt dem. De krafsar ofta i/bredvid sin
vattenskål/matskål, gamla urvanor att gömma/gräva upp sin
mat och att ta bort det "smutsiga" ytvattnet kanske, man vet
inte riktigt?
Hälsa
I sin rasstandard beskrivs Maine Coonen som
en naturlig ras med ett älskvärt temperament. Rasen härstammar från
arbetande bondkatter i nordöstra Amerika. Det är just denna "naturlighet" hos Maine
Coonen som får så många att älska och beundra den. Internationellt sett är
Maine Coonen idag en av de absolut populäraste kattraserna. Popularitet har tyvärr en baksida. I takt
med att man avlar för specifika egenskaper får man även en del oönskade
egenskaper i bagaget. Detta gäller för all avel generellt, och
det finns knappast någon kattras som klarat sig helskinnad ur
inavel/linjeavel.
För Maine Coonen har aveln medfört att
framför allt två genetiska åkommor nu förekommer inom rasen:
höftledsdysplasi (HD) och hypertrofisk kardiomyopati (HCM). Dessa åkommor är inte alls unika för Maine
Coonen, utan förekommer även inom andra raser. HCM är till exempel den
vanligaste hjärtsjukdomen hos katt. Rasklubben
Maine Coon-katten har som mål att värna om Maine Coonens hälsa och
fortlevnad. Därför har
rasklubben startat hälsoprogram för att kartlägga förekomsten av HD och HCM,
och därmed försöka att minska förekomsten av hälsoproblemen.
Inspirationskällor har varit andra framgångsrika hälsoprogram inom såväl
katt- som hundaveln.
Maine
Coon-katten har bland annat studerat hälsoprogrammet för PRA inom
abessinieruppfödningen, och olika typer av hälsoprogram på hund. Då och då hör
man människor som tror att Maine Coonen är sjukare än andra raser, eftersom
vi arbetar med hälsoprogram och utparningar. Det är
förståeligt att man spontant tror det, men om man tänker efter så borde ju
engagerade och ambitiösa uppfödare som startar hälsoprogram och arbetar
med
inavelsfrågor snarare borga för att rasen blir sundare än andra raser. Vi
vill förbättra våra katters hälsa så långt det är möjligt, lika väl som vi
vill förbättra typ och temperament. De
hälsoproblem som vi har satt i fokus är de som vi idag uppfattar som de
allvarligaste problemen i vår ras. Det betyder inte att problemen är större
hos Maine Coonen än hos raser utan hälsoprogram.
Tvärtom,
bör en ras, vars uppfödare arbetar med hälsoprogram, rimligtvis bli friskare
än raser som saknar organiserat hälsoarbete. Intresset för
Maine Coon-kattens hälsoprogram har även väckts bland uppfödare i andra
länder. Allt
fler utländska uppfödare skickar röntgenplåtar för bedömning hos Lars Audell,
och registrering i det svenska HD-registret.
Maine Coon-katten hoppas även på ett samarbete när det gäller kartläggningen av
HCM. På det sättet ökar våra möjligheter att vi tillsammans ska kunna hålla
vår naturliga Maine Coon frisk och sund även i framtiden.
Klicka här för mer info.om maine coon kattens
hälsoprogram